I söndags bar det av till Borås. Min intervju var i måndags och Janines var i tisdags. Herregud tiden har gått så fort sen dess!

 

Intervjun. Jo hur gick den? Jag vet då verkligen inte, eller jo klart jag vet men jag vet inte vad de tycker. Det kändes ganska skönt och avslappnat trots all press. Jag hade förväntat mig att de skulle vara stenhårda, ställa extremt svåra frågor ch förvänta sig ett snabbt svar, men det kändes chill. De var väldigt snälla och lätta att prata med. Den  tuffaste fråga var den som inledde intervjun, om man nu kan kalla det en fråga. De sa - Berätta lite om dig själv. Åh, ah uh, vad ska man säga, vad vill de  veta? vad tycker jag är relevant och vad är verkligen relevant? Ja men jag kanske inte sa de viktigaste sakerna där men blev som tur avbruten när jag började få slut på saker att säga om mig själv av en utav tjejerna som satt och bläddrade i min processboard. Skönt. Sen frågade de lite saker om mit formexperiment och om hur jag hanterar stress, hur jag är i samarbeten och vem som skulle kompletera mig i ett grupparbete. Den var klurig, men jag sa något om att eftersom att jag gillar att organisera ch leda en grupp tror jag också att de mesta går att lösa och att det viktigaste är kunskapen, så någon som kompletterar mig kunskapsmässigt. Sen när en utan tjejerna tog upp mina byxor som var ett av plaggen jag hade med mig till intervjun sa hon (som förövrigt hade tajt pennkjol och blå figursydd skjorta, ganska propoer och stilren) - det är ju nästan så att man skulle vilja testa dessa. De ser ut såhär...

De frågade även varför jag tagit med mig såpass tekniska plagg när de ansåg mitt portfolio som väldigt konstnärligt. Jag sa att jag har så mycket lättare att uttrycka min konstnärlighet och att jag utmanat mig lite när jag gjort såpass tekniska plagg och villa visa att jag var bred. Det var skönt att få säga det för när de ställde frågan lät det nästan lite som om de var besvikna att jag inte tagit med nåt mer konstnärligt. Men de förstod mig när jag bestättade anledningen.

 

Under dagen fick vi även en uppgift att arbeta med. Det var någ den sämsta uppgiften jag hade kunnat få. Konstruera en skjorta utifråån bilden (en klassisk herrskjorta) och gör en tolkning från ordet repetition (alla fick olika ord). Man skulle göra sin tolkning så sömnadstekniskt komplicerad som möjligt. Man fick i allafall inte jobba på docka. Vilket jag hade tagit för givet eftersom att de typ alltid jobbar på docka i utbildningen. Men nä, platt på bordet skulle man göra den. Skjorta var även det jag arbetade minst med detta året då vi hade ett firare och roligare projekt med fotografen i samband med skjortpaketet. Senast jag sydde en skjorta var i tvåan på gymnasiet. Ja men jag gjorde det bästa av situationen. Satt dock alldeles för länga och försökte komma på helt fab ideer som jag ändp inte hade tid att genomföra. Min intervju var klockan 14 vilket var lite synd för att det kändes så mycket bättre efter att jag varit där. Men jag jobbade på och när jag insåg att tiden bara sprang iväg fick jag ta hjälp av min fria tolkning och hoppas att de förlåter mitt dåliga arbete. Jag fick till en krage, rundad nederkant och jag hann sy i ärmar, men sen fick jag för mig att bli lite mer konstnäralig efter intervjun efetrsom att de verkade gilla det hos mig kände jag mig lite säkrare i det och körde på nödlösning med min fria tolkning. Repetition. Först hade jag tänkt att upprepa allt utom kragen, för det hade blivit lite lame eftersom att jag gjort det på min kappa som jag hade med och visade. Men det räckte inte tiden till så jag fick lov att börja repa den. Repa tyget. Man skulle skriva en mening till sin fria tolkning. Min blev: repeterade repor på reparation tror jag, nåt sånt. Inte så jäkla coolt men jag erkände att det gick åt helvete och hoppas de förlåter mig med den meningen typ.

 

Nu är det bara att hoppas att intervjun var det viktiga och att uppgiften mest var ett tidsfördriv och till för rågallring. 

På onsdag får vi reda på hur det gått. Jag hoppas verkligen men när jag gick därifrån i måndags kände jag bara att jag var glad för erfarenheten och att jag fåt sy på skolans underbara maskiner och pressa på deras underbara strykbord.